Idag var det dags för programmering i nr två av Kyrkskolans fyror. Åter möttes jag och Blue-botarna av nyfikna blickar och kommentarer.

-Är det du som heter Marie, sa en elev.

-Vad är det för något, sa en annan och pekade på Blue-botarna.

Efter att jag presenterat mig och de små minirobotarna fick eleverna veta hur lektionsupplägget var tänkt. De fick veta att deras uppgift var att tejpa upp en bana som skulle mäta 5 meter i omkrets. Den skulle ha två parallella linjer där den ena var dubbelt så lång som den andra och i övrigt var det upp till var grupp hur banan såg ut. Några muttrade lite om omkrets så vi tog en kort genomgång av både omkrets och vad parallellt betyder. Eleverna tog med sig enmeters linjaler, penna och papper och så gick vi ut i fritidslokalen utanför klassrummet för att få gott om plats till alla banor.

Även denna gång hade jag två olika elevgrupper under förmiddagen. Halva klassen hade slöjd och då hade den andra halvan programmering med mig och efter förmiddagsrasten skiftade vi grupp. Detta upplägg innebar att vi hade cirka 60 minuter på oss från presentation till färdig bana och avslut där vi såg vems robot som klarade banan snabbast och bäst. Vi tog tiden för att se hur lång tid det tog för robotarna att köra respektive bana. Eleverna fick förutspå hur lång tid de trodde att deras bana skulle ta och sedan tävlade de mot sig själva när roboten körde banan.

När vi kom ut i fritidslokalen fick alla grupper fundera på hur de tänkte tejpa upp sin bana och sedan fick de bekanta sig med Blue-botarna. En elev frågade meddetsamma hur långt Blue-boten kör och när jag sa att det får de själva ta reda på så mätte hon upp det med linjalen.

När jag planerade lektionen var jag medveten om den svaghet som den innehöll i form av en matematisk uppgift planerad utan djupare kännedom om elevernas förkunskaper. Jag visste att de arbetat med omkrets och häften och dubbelt men jag hade inte närmre kännedom om de olika elevernas kunskapsnivå. Min tanke trots kunskapen om denna svaghet var att med rätt stöd av mig så fanns det möjlighet för alla elever att klara uppgiften. Jag hade Cummins fyrfältare i tanken vid planeringen och så pass kännedom om deras tidigare erfarenheter att jag kände mig trygg med planeringen.

IMG_2289

Det visade sig ganska snabbt att uppgiften var svår för några. De fastnade i tanken att banan måste ha en speciell form eftersom den skulle ha parallella linjer och specifik omkrets. Jag bad dem beskriva hur de tänkt och sedan guidade jag dem vidare utan att ge dem några färdiga svar. Några grupper hade svårt att få till banorna och de kom och frågade om det var okej att deras bana var lite mindre eller större än de 5 meter som omkretsen skulle vara. De hade klurat länge och hade gjort ritningar som motsvarade kraven i övrigt. Eftersom vi hade begränsat med tid fanns det ingen anledning för mig att vara påstridig. Vi pratade istället om hur de kunde tänka nästa gång (som förhoppningsvis blir av till hösten).

När alla banor var färdiga programmerade eleverna Blue-botarna, förutspådde hur lång tid det skulle ta att köra banan och gjorde sig beredda att starta roboten. Startsignalen ljöd och robotarna körde iväg. Några robotar gick hela banan men många av dem stannade på halva vägen. Flera elever från de andra klasserna blev nyfikna på vad vi gjorde och de anslöt sig som publik.

IMG_2264

Det här var en kognitivt krävande uppgift som hade behövt få mer tid för reflektion och återkoppling för att ge optimalt lärande men majoriteten av eleverna var nöjda och kände att de lärde sig något under lektionen. Det var givande för mig att gå runt och höra eleverna diskutera,resonera,argumentera för och emot för att till slut komma fram till ett gemensamt beslut.

 

Annonser