Vårt nya arbetsområde inom matematiken är multiplikation och division. Vi har startat arbetet med att kombinera laborativt arbete med teoretiskt. Genomgångar på tavlan varvas med eget arbete i matteboken och konkret laborativt arbete i liten grupp. Ett varierat arbetssätt för att använda så många sinnen som möjligt och optimera inlärningen. För några elever räcker det med en genomgång och ett kort pass med mattelaborationer för att arbeta vidare själva medan det krävs flera kombinerade lektioner för andra.

Idag arbetade vi med division i matteboken och eleverna valde själva om de ville arbeta tillsammans med någon eller arbeta enskilt. De flesta valde att arbeta tillsammans med någon för att kunna diskutera sig fram till lösningarna på de olika uppgifterna.

Flera elever kände att de ville använda konkret material när uppgifterna i boken blev svårare och  de hämtade pengar och klossar till hjälp i uppdelningen av de olika divisionstalen. Koncentrationen var hög och det var en fröjd att gå runt och lyssna på diskussionerna som pågick i klassrummet. När en elev fastnade på en uppgift fanns det hela tiden en kompis i närheten som kunde dela med sig av sin strategi på lösning av talet.

 

Vi har pratat mycket om vikten av att tänka själv, att be om hjälp och att inte skriva av kompisens lösning utan att reflektera över rimligheten i svaret och tänka själv. Vi behöver fortfarande påminna om det men ofta påminner kompisarna varandra och delger varandra sina uträckningsstrategier istället för svaren.

Vid ett tillfälle under lektionen var det flera elever som hade fastnat på samma uppgift så jag bad dem komma bort till det bord där jag satt så vi kunde titta på talet tillsammans. De kom dit med sina böcker och vi började med att läsa igenom uppgiften. Redan där var där ett par stycken som ivrigt sa -Nu vet jag, jag behöver inte mer hjälp, och så gick de och satte sig. Ett par elever behövde mer hjälp så vi tittade vidare på uppgiften steg för steg och sedan kunde de lösa den.

 

För att minska oron i klassrummet och för att finnas nära de som behöver lite extra stöd gör jag ofta så att jag sätter mig längs fram i klassrummet och så vet alla att när de behöver hjälp och kompisen inte kan hjälpa dem så kommer de fram till mig. En del tar en pall och slår sig ner sidan om mig och en del kommer bara bort och får den hjälp de behöver för att komma vidare. Detta har lett till ett ökat lugn i klassrummet och en vetskap för alla att de inte behöver sitta på sin plats och vänta tills jag kan komma bort till dem. De får hjälp snabbare.

Annonser