Vilken fantastisk fredag den 13e jag har haft idag. På initiativ av min kollega Anki Samuelsson hade jag programmering idag i hennes årskurs fyra och hon hade drama i min tvåa. Bakgrunden till det är att när jag har lånat Blue-bots från fritids tidigare har några av Ankis elever sett när jag kom bärande på dem. De frågade då Anki om de kunde prova dem någon gång. Eftersom hon inte använt dem själv och inte kände till hur de fungerade frågade hon mig, om jag ville gå in i hennes klass och genomföra en lektion med programmering, så kunde hon ha något med drama i min klass. Jag har länge velat få tillgång till Ankis dramakunskaper så jag nappade snabbt på det erbjudandet.

 

Mina elever fick en förmiddag med Peer Gynt där de lyssnade på och rörde sig till musiken i Bergakungens sal och sedan gestaltade de berättelsen för att tillslut påbörja skrivandet av varsin saga med Bergakungens sal som inspiration. Vi kommer att arbeta vidare med dessa sagor framöver.

När jag kom in i 4:2ans klassrum och mötte den första gruppen såg jag ett gäng förväntansfulla elever. Vi började med att presentera oss för varandra och sedan pratade vi om deras förväntningar på lektionen, vilka förkunskaper de hade förkunskaper sedan gick igenom lektionsupplägget.

Lektionsplaneringen utgick från kursplanen i matematik och fokuserade på logiskt tänkande, uppskattning av tid, mätning av längd, uträkning av omkrets och kännedom om vinklar samt ett stort mått av samarbete.

Mål

Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola

  • kan använda sig av matematiskt tänkande för vidare studier och i vardagslivet,
  • kan lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt,
  • kan lära, utforska och arbeta både självständigt och tillsammans med andra och känna tillit till sin egen förmåga                                                                          Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar kunskaper för att kunna formulera och lösa problem samt reflektera över och värdera valda strategier, metoder, modeller och resultat.

Jag visade hur Blue-boten fungerar och vi pratade om att den inte kan tänka utan bara gör det den programmeras att göra. Jag berättade att det innebär att om det är något i programmeringen av Blue-boten som blir fel så måste den nollställas och programmeringsprocessen börjar om. Om man glömmer att nollställa roboten så fortsätter den och gör färdigt den första programmeringen innan den gör den utför det nya kommandot. Eleverna lyssnade ivrigt och togs sig ivrigt an Blue-boten när det var dags för dem själva att få utforska den.

Det var nio elever som programmerade första lektionen och tio andra lektionen. De delades in i par och alla paren fick en Blue-bot som de fick testa att programmera och och studera hur den rör sig när den går framåt och när den svänger. Diskussionerna i grupperna var intensiva och de testade olika kommandon och sedan ville de sätta igång och tejpa upp sina banor.

Uppgiften var att tejpa upp en bana som hade en omkrets på fem meter och som hade fyra vinklar. Det fungerade inte med en vanlig kvadrat eller rektangel för start och stopp var placerad i det ena hörnet vilket gjorde att den vinkeln räknades bort. Eleverna kom på att de behövde linjaler att mäta med så det hämtade de i klassrummet eller inne hos någon av de andra klasserna. De fick maskeringstejp och därmed hade de allt som behövdes för att utföra uppgiften.

Några av paren började tejpa banan så fort de hade mätt upp hur lång den skulle vara men några par valde att göra en ritning av banan först. I en av grupperna gick de väldigt noggrant tillväga. De mätte upp hur lång banan skulle vara, genom att mäta, med hjälp av linjalen, hur långt Blue-boten körde på ett knapptryck. De kom fram till att den körde tre decimeter och med hjälp av den kunskapen räknade de ut att banan behövde vara fyra meter och åttio centimeter lång. De frågade om banan måste vara exakt fem meter lång eller om de kunde göra den enligt sina beräkningar. Såklart fick de testa beräkningarna.

Några par hade problem med att få till sin bana enligt måttet i uppgiften och en elev var på väg att ge upp. Jag gick runt och stöttade och gav små tips men inga färdiga lösningar och till slut var alla banor färdiga. Cirka hälften av banorna motsvarade instruktioner helt och hälften hade några små missar. Då var det dags att programmera Blue-boten för att till slut köra banan.

När de var färdiga med programmeringen fick de göra en uppskattning av hur lång tid de trodde att det skulle ta för roboten att köra deras bana. Förslagen låg från 30 sekunder upp till 3 minuter. De gjorde sig beredda, Blue-boten stod redo på startpunkten och jag startade tidtagaruret. Den första Blue-boten kom i mål efter ca 52 sekunder och den sista efter ca 2 minuter och 40 sekunder. En del programmeringar var så skickligt gjorda att Blue-boten följde banan i stort sett från start till mål men de flesta Blue-botarna var vid flera tillfällen utanför eller innanför banan.

De flesta eleverna var jättenöjda vid lektionens slut men ett par elever var missnöjda med sin egen insats eller med Blue-boten som inte gick som de ville. Jag var mycket nöjd efter förmiddagens lektioner och jag ser framemot de två kommande tillfällena när jag ska ha samma, något modifierad, lektion med de andra två fjärdeklasserna. Att iaktta eleverna och lyssna på deras diskussioner är så givande och jag lär mig nya saker hela tiden. Jag kommer att verka för ett fortsatt samarbete under höstterminen. Hur det ska se ut och hur det ska organiseras vet jag inte i nuläget men på något sätt vill jag få till det och det vill eleverna också.

Annonser