Funderar över vikten av förtroendefulla relationer mellan elever och skolans personal. Stöttning på vägen mot självständighet och förmåga att utföra svåra uppgifter själv. Ett exempel är en elev som tidigare slutade arbeta när hen blev arg och helt gick upp i sin ilska. När vi försökte prata med hen konstaterade hen bara att du har gjort mig arg så jag kan inte arbeta. Att se och höra framstegen som gjorts känns stort och viktigt. Igår, väg mot mellanmålet, gick hen förbi mig och vår lokalvårdare. Vår lokalvårdare frågade hur det var och hen svarade- sådär. Har det hänt något? frågade vår lokalvårdare. Ja svarade hen jag är jätte irriterad på D. D tog bollen från oss där ute och gav inte tillbaka den, men jag är inte arg, sa hen och gick vidare.

Hade detta hänt förra terminen så hade hen blivit tvärilsken och skrikigt och svurit. Nu konstaterade hen bara vad som hänt, sedan var det nog. Genom samtal om hur man kan hantera sin ilska och stöttning i skolarbetet klarar hen ,att i större utsträckning, bryta innan känslorna tar över.Som klasslärare ser jag hur hens motivation har ökat vilket märks på kunskapsutvecklingen . Jag märker också att hens självförtroende har stärks. Tilltron till den egna förmågan är viktig.

Vid skrivuppgiften igår kom först den invanda repliken. – Jag kan inte skriva, jag vet inte om vad, jag kan inte sånt. Efter ett par minuter med gemensamt funderande kring rubriken och några korta förslag, på ingångar till berättelser, satte hen fart och skrev. Efter en kort stund hade hen skrivit en halv A4 sida, vilket var minimum på uppgiften. Stolt lämnade hen in sin text. Hen behöver fortsatt stöttning men framstegen är märkbara och självförtroendet ökar i takt med att hen klarar mer och mer på egen hand.

Annonser